Blogg
Hej!
Jag vet inte riktigt vad som har hänt,
men det känns inte lika kul att skriva längra.
Det känns som om jag inte har något att säga
och även ifall jag skulle ha något att säga
skulle jag inte kunna förmedla det.
Jag skulle vilja kunna skriva på ett sätt som gör att man
inte kan sluta läsa. Ett sätt som gör att man måste läsa mer,
men det kan jag inte. Och jag tror aldrig att jag kommer kunna göra det.
Hur mycket jag än försöker kommer jag nog aldrig lyckas
och det känns lite sorgligt, men ändå ganska realistiskt.
Jag har fantasin för att skriva, men inte den verbala kunskapen
och de hela känns ganska deprimerande.
Men vad kan man egentligen skriva om?
I ett land där de bor drygt nio miljoner invånare är det svårt
att komma på vad man kan skriva om som ingen redan har skrivit om.
Till exempel alla dessa modebloggar.
Jag förstår inte vitsen med att läsa tjugo stycken per dag om tjugo olika människor
som beskriver sin dagliga outfit.
Det är nog bara jag som känner så med tanke på hur populärt det är med modebloggar.
Men det är en utan många saker som jag aldrig kan förstå.
Sen är det de hela med att man ska öppna sitt hjärt i bloggen och skriva vad man känner.
Hur ska man kunna göra det när man vet att de kommer föralltid finnas kvar där ute på internet.
Visst ifall man skulle vilja kan man radera bloggen, men de finns ändå en möjlighet att nån har
sparat det utav nån konstig anledning.
Detta gör att många bloggar kan kännas ganska ytliga.
Man försöker förmedla sina känslor på ett diskret sätt.
Man lägger en slöja över dom och sen är det upp till läsaren att tolka.
Det funkar kanske ett tag, men jag vet inte.
Det känns ganska mobbat att sitta och skriva ett inlägg på en blogg om hur konstig blogg världen är,
men vart ska man annars skriva det?
Och jag menar inte att min blogg är outstadig och helt orginell.
För de är den inte.
Det är helt enkelt en wanna-be-skribent som sitter och skriver det som hon har på hjärtat,
på både gott och ont får man väl säga, men ändå.
Och jag vet att jag aldrig kommer lyckas med att nå folk, att förändra saker
och därför kommer jag fortsätta skriva min lilla blogg.
Och jag kommer fylla den med ointressanta saker som kanske bara jag tycker är intressanta,
men så får de va.
Och nu när jag har fått de sagt tänker jag avsluta detta inlägg.
Hej då
Jag vet inte riktigt vad som har hänt,
men det känns inte lika kul att skriva längra.
Det känns som om jag inte har något att säga
och även ifall jag skulle ha något att säga
skulle jag inte kunna förmedla det.
Jag skulle vilja kunna skriva på ett sätt som gör att man
inte kan sluta läsa. Ett sätt som gör att man måste läsa mer,
men det kan jag inte. Och jag tror aldrig att jag kommer kunna göra det.
Hur mycket jag än försöker kommer jag nog aldrig lyckas
och det känns lite sorgligt, men ändå ganska realistiskt.
Jag har fantasin för att skriva, men inte den verbala kunskapen
och de hela känns ganska deprimerande.
Men vad kan man egentligen skriva om?
I ett land där de bor drygt nio miljoner invånare är det svårt
att komma på vad man kan skriva om som ingen redan har skrivit om.
Till exempel alla dessa modebloggar.
Jag förstår inte vitsen med att läsa tjugo stycken per dag om tjugo olika människor
som beskriver sin dagliga outfit.
Det är nog bara jag som känner så med tanke på hur populärt det är med modebloggar.
Men det är en utan många saker som jag aldrig kan förstå.
Sen är det de hela med att man ska öppna sitt hjärt i bloggen och skriva vad man känner.
Hur ska man kunna göra det när man vet att de kommer föralltid finnas kvar där ute på internet.
Visst ifall man skulle vilja kan man radera bloggen, men de finns ändå en möjlighet att nån har
sparat det utav nån konstig anledning.
Detta gör att många bloggar kan kännas ganska ytliga.
Man försöker förmedla sina känslor på ett diskret sätt.
Man lägger en slöja över dom och sen är det upp till läsaren att tolka.
Det funkar kanske ett tag, men jag vet inte.
Det känns ganska mobbat att sitta och skriva ett inlägg på en blogg om hur konstig blogg världen är,
men vart ska man annars skriva det?
Och jag menar inte att min blogg är outstadig och helt orginell.
För de är den inte.
Det är helt enkelt en wanna-be-skribent som sitter och skriver det som hon har på hjärtat,
på både gott och ont får man väl säga, men ändå.
Och jag vet att jag aldrig kommer lyckas med att nå folk, att förändra saker
och därför kommer jag fortsätta skriva min lilla blogg.
Och jag kommer fylla den med ointressanta saker som kanske bara jag tycker är intressanta,
men så får de va.
Och nu när jag har fått de sagt tänker jag avsluta detta inlägg.
Hej då
Kommentarer
Postat av: michaela
dessi, du e rolig du:D att du orkar:P:D
puss
Trackback