DearDessi

Nu är hon hemma!!
Efter tre veckor utan JR är det väääldigt skönt att ha henne hos sig.
Bara att veta att man kan ringa på henne känns så himla skönt.
Men det jobbiga är att ifall jag får sån abstinens efter tre veckor,
Hur jobbigt kommer det inte vara att gå i olika skolor?
Hur mycket tid kommer vi att ha för varandra när vi måste fokusra på saker som prov, nya kompisar och fritisaktiviteter?
Det är en av sakerna som jag är mest rädd för inför gymnasiet.
Tappa kontakten med den gamla klassen och de vänner som har fått efter sex år i samma klass.
Jag är ganska dålig på att lära känna nya människor så min största rädsla är att jag får inga nya kompisar medan mina gamla klasskompisar får typ tusen och har aldrig tid att vara med mej.
Jag tror inte att de blir så men det hindrar en inte från att få panik känslor över gymnasiet.
Fy fan!!
Men det käns ändå som att det är dax att gå vidare.
Vi har kännt varandra så länge att ifall det är meningen att vi ska fortsätta vara vänner så fortsätter vi att vara det.
Problem är när man umgås med människor som avskyr varandra.
Då hamnar man i mitten av nått fånigt gräl som pågår i månader och jag hatar att behöva välja sida.
Det värsta är att tonårstjejer kan vara så elaka mot varandra.
Dom säger saker med mål att såra och de lyckas de me. Jag menar inte att jag är nått undantag som är from som ett lam, utan jag är som alla andra. Men jag försöker att inte såra andra för jag vet hur de känns att få hemska kommentar regnande över sig. Inte så kul.
Med allt det som händer i tjej världen, vandetta efter vandetta känns det som att en killkompis är efterlängtat.
Ska nog försöka ringa nån av de få jag har.
Typ en men anyway.
Behöver träffa nån som man kan diskutera saker man.
Ta inte illa upp alla andra, men thats life;)