DearDessi

Hej!
Hände med Frida och Michan idag och tja, kommer alltid på hur mycket jag saknar att umgås med dom när jag gör det.
Inte bara med dom utan med 9m männniskor i största allmänhet. Man, eller iallafall jag behöver få en liten 9m dos.
Men nu låter det som att jag inte har några andra vänner, det låter som att jag vantrivs i min nya klass, men så är det inte. Jag trivs oerhört bra som det är just nu och jag hoppas verkligen att det inte kommer ändras. Det känns som att jag har hittat min plats, mycket tack vare Dana, kärlek till henne. Sen tror jag att jag har börjat öppna upp mig på nått konstigt sätt att som gör att jag kan flumma med dom människorna. Äntligen får jag väl ta och säga.
Sen så är det så att jag tror att jag håller på att falla för en kille, men jag vet inte. Känner mig allmänt förvirrad när det gäller honnom. Skulle inte ha något emot att falla totalt för honnom, men vad är vitsen med det ifall han inte är därför att ta emot mig? Vad är det för mening med att låta känslorna och hjärtat styra vägen jag vandrar när mitt förnuft säger att jag är på väg att gå i fel riktining? Att mixa frönuft och känsla har aldrig gått bra för mig. Det kanske är anorlunda nu, men jag vet inte ifall jag är tillräckligt modiga att pröva. Det känns skönt att jag ska åka bort för då kan jag få lite perspektiv på allt. Jag kanske inte känner mig själv så bra som jag tror. Det är nästan det jag hoppas på. Att de bara är lite svärmeri och inget mer. I guess that time will tell...
Ciao