DearDessi

Hallå!
Idag har jag haft de stora nöjet att umgås lite med min faster och Michan.

Den senare visste jag att jag skulle träffa med tanke på bion ikväll,
men den första blev en liten överaskning, men jag har inget emot det.
En sak som jag har emot är när min 44 årige faster spöar mig och Michan i kantboll.
Kantboll är en lek som man kör i poole och ifall du inte har kört hemma hos mej kommer
du nog aldrig göra det heller och nej, palla förklara.
Men huvudsaken är att det är pinsamt att förlora till henne. Speciellt med tanke på 
hur skadeglad hon blir. USCH!!!! Mer pinsamt än när jag förlorade mot min pappa.
Han hittade faktiskt på en fusk regel som gjorde att han vann.
Men men, nästa gång tar jag honnom.
Och henne.
Och ALLA SOM STÅR IVÄGEN FÖR MIG!!!!!
MOHAHAHA!!!!

Ursäckta Caps.
Psych.

 

Hej!
I brist på ett intressant ämne har jag bestämt mig för
att skriva om den underbara serien Gilmore Girls.
Jag hoppas att de flesta av er delar min kärlek till denna
tidslösa klasiker, men för er som inte har haft den turen att
se den har jag några skäl till varför man ska se den.
1. Varenda avsnitt är fult med humor och drama, lycka och sorg. 
    Det spelar inget roll hur man mår innan man börjar kolla,
    efter tio minuter känns allt bra på ett flummigt Gilmore sätt.
2. Skämten kan man skratta åt förevigt.
3. Referenserna till filmvärden är ovärdeliga och underbara.
Och nu när jag har er på kroken ska ni i ett sista försök att få över er på
min sida ska ni få se en av de mest underbara scenerna i Gilmore Girls historia...

We Got Us A Pippi Virgin!!!!
Och bara så ni vet är Luke, Loralai, Rory och Dean på dubbeldate.
Och nej, ni behöver inte se det, men det är ni som missar nått!

Åhhh!!
Alla dessa par! Det är helt sjukt hur många som har blivit tillsammas den senaste månaden.
Nästan varenda kompis jag har är tillsammans med nån,
eller på väg att bli tillsammans med nån.
Det hela känns lite deprimerande när man snart är den sista singeln i gänget.
Än har jag inte fått den sorliga titeln, men de är skrämmande nära.
En del av mig känner en stor irritation på alla som är kära.
Dom ska lltid smeka varandras händer, prata om varandra och
man får mindre tid med människorna.
Men saken är ju bara den att jag också vill ha det där.
Jag vill också vara nykär och sväva på små rosa moln.
Så jag är helt enkelt svartsjuk, men å andra sidan vill jag inte stressa in i något.
Jag vill inte bli tillsammans med nån bara för att den sakens skull.
Det känns som om jag är sist med allt, men det kan jag tåla om det känns rätt.
Jag kan stå ut med alla som är kära och bara kan prata om det, ifall dessa människor
kan stå ut med att jag inte vill bli ihop fixat med nån och att man inte behöver vakta sin
tunga när jag är med. Att jag är singel betyder inte att jag inte kan vara med i samtal som
handlar om killar, sex eller liknande.
Så snälla! Sluta be om ursäkt för att ni pratar om sånt, när jag sitter med.
Bara för att jag inte kan gå med i samtalet betyder det inte att jag inte uppskattar samtalet.
Jag älskar att prata om sånt med er, men när ni säger sånna saker får ni mig att känna mig liten.
Menar inte att skälla eller klaga, bara upplysa om min sitution.
Så ta nu inte illa upp eller nått sånt utan tänk bara på att inte påpeka min okunnighet nästa gång.

Nu till nått annat.
Här är "Father and Son" med Cat Stevens som ifall ni frågar mej, gör den bättre än Ronan Keathing

I fredags när jag kom hem efter min oerhört lyckade
shoppingdag fick jag en otrevlig överaskning.
 Eller det var kanske inte en överasking, men lite jobbigt var det ändå.
Min garderob var överfylld.
Det är något som slår mig en gång i kvartalet och i följd brukar jag rensa den.
I vanliga fall flyttar jag bara om lite och slänger vissa saker, men inte den här gången.
Nu har jag slängt allt som jag inte använder, eller jag ska skänka till UFF, men ändå.
Det är ganska otroligt vad man sparar på.
Jag hade 15 tjocktröjor, men jag anväder två. Lite felprioriterat.
Så nu känns min garderonb väldigt tom. Ett problem är ett jag har inga pengar
så jag kan inte fylla den igen på ett bra tag. Lite sorgligt.
Men jag vill inte att ni ska få fel uppfattning om mig.
Jag är inte en sån person som lägger alla mina pengar på kläder, smink, smycken osv.
Jag råkar bara gilla att se respektabel ut när jag ska göra nått.
Men jag lovar att jag ska inte skriva så mycket om sånna ointressanta saker.

Det känns lite tufft på sommaren när folk åker bort.
Dels blir jag väldigt avundsjuk på de som åker bort och dels saknar jag dom.
Josse är iväg nu i typ fyra veckor och då ska hon vara på Teneriffa i två veckor.
Michan kommer hem på onsdag från att vara i USA i fyra veckor. 
Guro har varit på Irland och ska till Lettland.
Förstår ni varför jag är lite avundsjuk?
Jag vill också utomlands!!!
Visst jag ska till Norge en kortis, men de räknas knappt.  
Har åkt dit en gång om året så länge jag kan minnas så det känns inte så
jättespännande, men de ska ändå blir kul.

En sak som defenitivt kommer bli kul är att jag ska till Frida idag!
Vi är ett litet gäng på typ sex personer som ska träffas och bara hänga.
Har saknat att bara träffa folk från klassen och snacka skit.
Du vet, skvallra, klaga och helt berätta vad som händer.
Det är sånt som man kanske inte uppskattar när man gör det varenda rast,
men när man inte har gjort de på flera veckor uppskattar man de.
Vi får se ifall jag kommer dit bara.
Har aldrig varit hos Frida så jag vet inte hur jag tar mig dit.
Ähh, det löser sig nog...

Hej!
Idag har jag bara tagit de lugnt tillsamans med Josse och Guro.
Det sjukt hur mycket man har att prata om efter att inte träffats på en
månad. Tänk hur mycket vi kommer ha och prata om sen när vi börjar skolan.
Panik!
Är väldigt rädd för att tappa kontakten med klassen, men på ett sätt känns
det som om att även ifall vi inte umgås så mycket med varandra så kommer
vi alltid kunna hitta tillbaka till varandra. Vi är så nära på ett konstigt sätt.
Men vad vet jag? Om ett år kanske vi inte ens hälsar på varandra.
Usch!! Hemska tanke.
Men så tror jag inte att det blir. Hoppas hoppas hoppas.

Hello, Im Back!

Efter mitt lilla äventyr i Göteborg är jag tillbaka i min högt älskade soffa.
Det är skönt att vara hemmaXD
Bara ta det lugnt, sitta i soffan och kolla på Gilmore Girls.
Kan de bli bättre?
Nej det tror jag inte.

Eller det är kul i nån dag, men sen finns det en risk att det blir tråkigt.

Därför ska jag träffa Josse imorn.

Vi ska se på Silke och P.S I love you och bara ta det lugnt.
Sehr nice.

Sen på fredag ska jag och Maria shoppa skor.

Jag är i ett desperat behov av skor som inte är på väg att falla sönder

och finns det nån bättre att shoppa skor med än Maria?

Nej!

Längtar efter att ha skor som jag slipper skämmas över.

Måste låna pengar till det, men så är det.

Har redan lånat typ 2000kr av mina kära föräldrar, men snart kommer jag tjäna lite

pengar så förhoppningsvis kommer jag vara skuldfri när skolan börjar.
Hoppas Hoppas....

Hum...

Jag vet inte hur det är för ni andra, men för mej fylls söndagen alltid av diverse saker att göra.
Det är som om alla saker som man borde ha gjort i veckan görs då istället.
I jakten på den lugna söndagen hjälper det inte heller att familjen bokar in en
massa saker som man kanske inte måste göra, men gör endå.

Exempel:
Idag hade min mormors kompis loppis och hela min familj beslöt sig för att åka dit.
Eller det är fel. NÄSTAN hela min familj beslöt sig för att följa med.
Min älskade stora syster åkte idag till Göteborg så jag tror att ni förstår att det var hon som inte åkte med.

Men iallafall. Tillbaka till saken.
Denna loppis låg i ett litet samhälle några minuter från Knutby så det tog kanske en och en halv timme att åka dit.
När vi väl kommer dit var det som alla loppisar är. Fullt med en massa skräp som kan vara kul att kolla på.
Idag var de inte det.
Men en sak som var kul var att, tro de eller ej, men en kille som gick i min paralell klass var barnbarn till hon
som hade loppisen. Det hela kändes väääldigt underligt.
Särskilt när jag ser honnom gå och ta hand om disken. Livet kan vara lite lustigt ibland.

Men hur som helst har jag haft en söndag där vilan har lyst med sin frånvaro.
Får se hur de blir nästa vecka.
Adjö

Hej och välkommen till mitt första inlägg!

Vet inte ricktigt vad man ska säga i första inlägget så ursäkta ifall jag gör fel.
Känner bara ibland att jag behöver skriva av mig och därför ska jag nu börja blogga.
Vi får se hur länge det håller.
Jag vill passa på att poängtera att min stavning inte är den bästa och ifall jag stavar fel på nått så
hoppas jag att ni kan förlåta det.
Kort presentation:
Jag heter Desirée, kallas Dessi, är sexton år, bor i en förort till Stockholm och njuter
just nu av sommarlov innan gymnasiet börjar. Ifall de är nått mer ni absolut vill veta får ni väl ta och höra av er.
 Det var allt just nu.